Det är nu en vecka sedan du lämnade oss. Älskade mormor. Den bästa mormor man kan ha. Lyckliga är vi som fick så många år med dig och jag förstår att du var trött och att det var dags. Men du saknas oss hemskt mycket. Tack vare dig kan jag en massa saker. Du lärde mig sy, tvätta, baka, safta och framför allt att vara nyfiken och envis. Alla minnen blir en salig röra och nästan allt påminner mig om dig. Jag har den senaste veckan kommit in i vad jag skulle vilja kalla kreativ galenskap. Om det är för att inte tänka på dig och att du lämnat oss eller om det är för att få känna mig nära dig när jag pysslar det vet jag inte. Är så glad att jag tog bilden på dig för lite mer än en månad sedan. Den ska jag titta på ofta!
Kan tyckas vara konstigt ställe att skriva detta på men faktum är att mer rätt ställe än så finns inte. Mormor lärde sig att använda datorn när hon fyllt 90 år.. så att hon kunde följa min blogg och kika på facebook. Min mormor var en otrolig människa som var med om mycket men som framförallt gav oss så mycket kärlek.
Kram på er!
4 kommentarer:
Hittade din blogg av en slump och läste denna vackra och personliga text som berör mig på djupet något enormt. Jag beklagar verkligen sorgen och hoppas att du ändå som du skriver kan uppskatta tiden ni fick ihop.
Vi människor hör alla ihop och jag antar att det är därför vi alla kan känna empati för varandra, jag önskar dig allt gott och din mormor kommer för alltid att vara en del av dig, hon lever vidare i dig och jag är säker på att hon ingenting hellre skulle vilja än att du tar tillvara på livet och gör det mesta av det, maximerar din lycka och tar chanser! <3
Så fint skrivet vännen min! Har förstått hur stor del hon haft i din liv och vilken inverkan. Jag förstår att hon fattas dig! Att saknaden måste vara enorm och utan ord. Men inte utan kreativitet... ;) Hon kommer alltid vara en del av dig, det är vad hon gett dig och det kan ingen ta ifrån dig. Din mormor kommer alltid vara med dig, vid din sida. Glöm inte - hon ser vad du gör. ;)
♥
kramar och tankar till dig
Åh förstår att det gör ont, styrkekramar till dig. Men vilken fin mormor att minnas och förstår att du är glad för bilden du tog! Kram Ida
Skicka en kommentar